Sköta stenkoraller

Bleka koraller

Om koraller bleknar beror det på att de saknar något nödvändigt för sitt liv. (Eller får för mycket av det). Denna artikel handlar lika mycket om det som är rätt som det som är fel.
Det kan vara ljus, cirkulation eller näring.
Koraller har ytterst skiftande behov av dessa tre beroende på deras växtplats i naturen.
Detta är inte absolut för konkurrens med andra koraller är också avgörande.
Ljus behövs för att bilda Kromproteiner - de ämnen som ansvarar för det mesta av färgen i korallerna. En högre blåandel av ljuset gynnar detta men där är vi inne på de sista tiondelarna av perfekta färger. Ett plötsligt starkare ljus kan bleka koraller även om det är svagare än i naturen eller i andras akvarier. Tyvärr vet vi inte i dag hur viktiga olika färger är i detta sammanhang. I min erfarenhet är de känsligare för ökning av blått ljus men andra akvarister säger att det vita ljuset bleker lättare.
Ändringar, framför allt höjning av ljuset bör ske långsamt. Jag rekommenderar max 10% med minst en veckas mellanrum. Det kan ta flera månader för vissa koraller att anpassa sig till ändrad belysning.
Observera att en höjning från 30% till 40% i en belysning är en ökning av ljuset med 33%. Det är alldeles ett alldeles för stort steg.
I tropiska hav är ljusstyrkan över hälften av max i ungefär 7 timmar. Ändra inte belysningstiden mer än en timme med en veckas mellanrum och inte samtidigt som intensiteten.
De koraller som går bäst i svagt i svagt ljus som t.ex Duncansommia eller Catalaphyllia klarar sig bra med ett PARvärde (Photo Active Radiation) på 30 – 50. De bleknar i starkare ljus även om de uppenbarligen kan trivas och växa bra ändå.
En korall som klarar de mest skiftande ljus är den brun – röda - rosa Montipora digitata.
I svagt ljus bildar den mycket symbiosalger (Zooxanteller) och blir ganska brun.
Går man upp till 100 -200 i PAR blir den röd och växer många gånger irriterande fort. Får den ett PARvärde på 500 behöver den bilda extra kromproteiner som solskydd och blir lysande ljusröd. En av de mest lysande färger jag sett på någon korall. Tillväxten blir också betydligt långsammare. En del av korallerna från grunt vatten behöver ett PARvärde på uppåt 500 för att må bra.

Cirkulation

Cirkulation brukar man dela in i tre klasser och mäta i cm/sekund vid korallen. Om man har några skräppartiklar i vattnet så följer man en med blicken och räknar 1001, 1002 och så vidare. Och så ser man hur långt partikeln går varje sekund. Har man inga partiklar i vattnet (skryt) så kan man smula lite torrfoder och lägga i.
Klasserna är:
Låg cirkulation 1 – 5 cm/sekund.
Medium cirkulation 5 – 15 cm/s
Hög cirkulation mer än 15 cm/s.
Hur mycket pumpar man har är inte viktigt. Det viktiga är den cirkulation de åstadkommer.
Ett akvarium som är tätt med stora koraller behöver flera gånger mer pumpar än ett nystartat.
Dessutom vill många långpolypiga koraller ha ett gungande växlande flöde så att inte tentaklerna hänger utspända åt samma håll hela tiden.
De koraller som lever i hög cirkulation mår också bra av ett växlande flöde som man kan åstadkomma genom att slå på/av pumpar kanske en gång i timmen så att vattnet tar en annan riktning.
En för låg cirkulation gör att korallerna tar upp näring sämre ur vattnet. De kan blekna av näringsbrist och speciellt lätt sker det i starkt ljus.

Näring

Näringen delar man in i oorganisk och organisk. De kan i viss mån ersätta varann men fungerar helt olika. Båda behövs för alla koraller men somliga vill ha mer av den ena eller andra.
Den oorganiska näringen behöver framför allt symbiosalgerna och är:
Koldioxid - karbonat. Symbiosalgerna tar upp koldioxid i form av kolsyra – vätekarbonatjoner ur vattnet som de omvandlar till (i första steget) sockerarter. Vätekarbonat – karbonatjoner reglerar pH i vattnet. Karbonathalten brukar vi mäta i alkalinitet (kH) eller till en del pH i vattnet.
Kalcium Stenkoraller binder kalcium med karbonat som kalksten i sitt skelett. Därför behöver man tillsätta kalcium till vattnet för att ersätta det som korallerna har bundit.
Magnesium En liten del av korallskelettet är också magnesiumkarbonat. I nystartade kar är ofta ett magnesiumtillskott nödvändigt men allt eftersom karet mognar minskar magnesiumbehovet. Det motverkar att kalk fäller ut och därför har man många gånger högre kalciumhalt i saltvatten än i sötvattensakvarier.
Kväve - Nitrat Kväve är en viktig grundsten i t.ex aminosyror som symbiosalgerna bildar och fungerar som mat till koralldjuret. En restprodukt från fiskarnas matsmältning som vi ofta får för mycket av.
Fosfor - fosfat. Huvudsakligen från fosfat löst i vattnet men det mesta i ett akvarium är oftast bundet i inredningen. Också oftast i överskott från fiskarnas matsmältning.
Strontium. Koralldjuret som sådant behöver inte strontium men det finns vissa hobbyistrapporter om att det påverkar röd färg.
Nakensnäckorna Aplysia t.ex är beroende av strontium.

Spårämnen

Spårämnen. Se artikel: Om färg på stenkoraller
Korallen och symbiosalgerna behöver bara en viss mängd spårelement. Ett överskott av vissa är giftigt. Därför skall man inte kombinera olika fabrikat av spårämnen för att det kan bli dubbel dos av vissa ämnen. Många korallnäringspreparat (Aminosyror mm) innehåller också höga halter av vissa spårämnen så var vaksam om du tänker använda sådant.
Koralldjuret behöver en viss del av sin näring från symbiosalgerna och de är bruna.
Får korallerna alldeles för lite ljus dör symbiosalgerna och korallen bleknar.
I svagt ljus behövs mycket symbiosalger och korallen blir brun. Överskott av fosfat kan också göra korallerna bruna.
I starkt ljus behövs mindre symbiosalger för att lämna lika mycket näring till koralldjuret och det blir mindre brunt. I mycket starkt ljus bildar korallen mer Kromproteiner som solskyddsfärg och färgerna blir ännu klarare.

Organisk näring

Den viktigaste källan för organisk näring är symbiosalgerna för de flesta koraller men de tar också upp organisk näring direkt ur vattnet. Förhållandet mellan dessa är högst olika.
Även vilken organisk näring som uttnyttjas skiftar en hel del men generellt kan man antyda att ju större tentakler en korall har desto större bitar näring tar den. Det skiftar från tusendels mm för lösta aminosyror till cm för grövre plankton.
Aminosyror och proteiner kommer i vattnet via fiskmaten. Dels genom dåligt bordsskick och dels genom ofullständig ämnesomsättning. Vissa (de flesta?) storpolypiga koraller reagerar positivt på extra handmatning. Det gör man oftast med en foderpipett som man försiktigt sprutar tinat frysfoder med direkt på korallen. Det finns också en hel del fabrikspreparat som fungerar bra.
Aminosyror och proteiner kommer som sagt från fiskmaten. Då är det viktigt att veta att en del fiskar som framför allt sjöhästar har ofullständig matsmältning och släpper ut förhållandevis mycket. Det gäller också en hel del rovfiskar.
Äggviteskummaren har kanske sin viktigaste uppgift i gasutbyte med omgivningen så att den reglerar koldioxidhalten i vattnet och avlägsnar ammoniak ur akvariet.
Men den tar också upp organisk näring ur vattnet så en stor äggviteskummare kan utarma vattnet på organisk näring så att korallerna inte trivs. Där är behovet högst skiftande för olika koraller så Acropora från extrema klarvattenzoner mår bra i ett magert vatten där andra koraller bara tynar bort. Intressant är att i ett magert vatten är det ofta svårt att få polypexpansion på storpolypiga koraller så att det går att handmata dem. En liten dos aminosyror en halvtimme före matning hjälper ofta. Men i naturen är det väl så att grövre plankton förekommer bara där det finns mindre = mat. Luktar det mat blir man hungrig men man blir inte mätt av lukten så länge det luktar gott.

Man kan också mata koraller med bakterier. Det vanligaste är med odling på/i zeolitstenar där det finns flera olika metoder. Men de kräver mycket tid och i viss mån ett tränat öga så det är inget jag rekommenderar det första året med ett revakvarium.
En del kallar det Ultra Låg Närings System men det håller jag inte med om då man kan få fram mycket näring med sådan bakterieodling.
Konstigt nog har jag inte sett något exempel på extern bakterieodling eller konserverade bakterier i ett sådant skick att de lämpar sig för korallmatning.
Kanske fungerar aminosyror/proteiner eller konserverade encelliga svävalger lika bra?

Näringsexport

För att få ett akvarium att fungera bra fordras ofta ett system för näringsexport.
Har vi ett optimalt fiskbestånd som äter/skiter precis lagom för korallerna brukar ändå nitrat och fosfat ansamlas. Maten innehåller också andra ämnen som anrikas med tiden.
Äggviteskummaren tar lite av detta men den absolut bästa metoden att reglera är vattenbyten. Någonstans mellan 10% i månaden för stora lågt besatta akvarier och 20% i veckan för överfyllda nanokar brukar vara optimalt.
Man kollar detta ofta via Nitratvärdet och ibland Fosfatvärdet. Någonstans mellan 1- 10 mg/l nitrat och 0,03 till 0,1 i fosfat är lämpligt. (Eller 10 – 30 om du har Hanna 733 fosformätare)
Nitrattesterna har dålig noggrannhet så det är bäst att ha avläst värde mellan 2 och 5 mg/l.
Om man trots att nitratvärdet är bra får för mycket fosfat är det lämpligt att använda någon form av fosfatremover. Att rekommendera där är järn (Fe) eller Aluminiumbaserad.
Det finns också Zeolitbaserade men det går åt mycket + att man riskerar att utarma kaliumhalten i vattnet.
Det finns metoder att via kolkälla minska nitrat och fosfat tillsammans men egentligen är det mängden fisk som är för stor då. Så det är bättre att ta ur någon – några fiskar.
Har man för lite fiskar kan nitrat och fosfat utarmas helt och då är det risk att en del koraller dör. Men man tillsätta nitrat och fosfat tills man hittar drömfiskarna som saknas.
Det är vanligt att man låter nitratvärdet bestämma hur mycket vatten man byter så att nitratvärdet inte blir för högt.

Optimala vattenvärden

Jag rekommenderar följande vattenvärden. Naturligt värde i havet inom parentes.
Temperatur 25 – 27 grader (20 -30)
Salthalt 3,5 %. Mätes ofta som vikt 1.026 med en refraktometer.
Karbonathårdhet kH 8 ungefär men alltid samma. (7)
Koraller har det svårt om kH- värdet är ostabilt.
Kalcium 420 mg/l (400)
Magnesium 1350 mg/l (1280)
Kalium 400 mg/l (400)
Strontium 8 mg/l (8mg/l) Inte så känsligt + mycket krånglig test gör att man inte brukar mäta det.
Nitrat 1 – 10 mg/l med marginal för felavläsningar 2 – 5 ppm. (mycket mindre i havet men där kommer nytt vatten hela tiden)
Fosfat 0,03 till 0,1 (Eller 10 – 30 om du har Hanna 733 fosformätare)

Spårämnen är svåra att mäta men en viss vägledning kan man få genom ett ICP- OES test. De finns på ATI, Fauna Marin och Triton Reef. Alla i Tyskland.

Det är lätt att haka upp sig på siffror. Värdena här är riktvärden men man hittar andra värden när man kollar andra kar. Alla akvarier är olika. Till och med när de är i samma system med samma skummare och vatten som går runt är de olika. Så tro inte att du kan få samma resultat som i någon annans kar. En del koraller växer och färgar sämre medan andra kan växa och färga bättre. Men en sak är viktigt. Ändra bara värden sakta i små steg.
En del koraller som bleknat eller brunat behöver flera månader för att återfå färgen de hade innan något hände. Ett talesätt i Revakvariehobbyn är att allt bra sker långsamt.

Ägna en stund varje dag å att bara kolla varje enskilt djur hur det verkar må. Har du glömt vad korallen heter vetenskapligt så kalla dem Adam, Bertil, Cesar, David och så vidare. Utan namn på djuren har du ingen möjlighet att komma ihåg hur de verkade vara i går. Om namnet är rätt spelar ingen roll i det fallet. Men rätt namn är bra när man pratar med någon annan om korallen.

Det finns mängder av olika preparat och tekniska lösningar. De behövs inte. De kan många gånger vara bra men ett kar som kommit igång rätt behöver bara att man håller vattenvärdena konstant t.ex som här ovanför och matar regelbundet. Man kan givetvis många gånger få bättre färg eller tillväxt med tillsatser men man kan också göra fel. Det vanligaste felet är att man gör flera olika saker mot ett symptom. Och sedan vet man inte vad som orsakat vad.
Och ännu värre att man gör en ny åtgärd för att åtgärda det man ställt till med i förra åtgärden.

Ett typexempel är att korallerna har dålig polypexpansion. Man börjar tillsätta aminosyror. Det börjar bli cyano på botten. Man tillsätter Cyanoclean. Korallerna börja må dålig av bakteriegiftet i cyanoclean och gifter från den döda cyanon.
Och alltihopa började med att man köpt en dvärgkejsare som korallerna känner lukten av och drar in polyperna. Fisken kanske inte har rört en enda korall. (Det är inte alla koraller som drar in tentaklerna för att det är dvärgkejsare i karet). Och inget enda vattenvärde var fel.

Ett annat vanligt fel är att man besöker en annan saltis och oj vilka färger. Och så ändrar man allt till samma värden. Korallerna tappar färg och kanske till och med vävnad av chocken när allt blev annorlunda. Det man skulle gjort var att tänka efter:
Vad av alla dessa skillnader mellan karen kan vara viktigast:
Och så börja med en dessa i små steg med en vecka mellan varje för att sedan kolla efter en månad med det nya värdet/tillsatsen. Och sedan testa nästa ändring.
Det viktigaste är att skynda långsamt.

Behöver man höja t.ex Kalcium eller Kalium så inte mer än 10mg/l och dygn. Magnesium helst innan andra ämnen och max 30 mg/l och dygn.
KH max en enhet per dygn.
Är det katastrofvärden men karet ser ut som vanligt är det karet som gäller. Det kan ha blivit fel på testen så dubbelkolla vattnet hos någon annan innan du gör något. Det är inte vanligt men det händer.
Om nitrat är noll så höj bara med 1 mg/l. Kolla nästa dag så är det antagligen noll igen. Tillsätt bara 1 mg/l igen. När det visar 2 mg/l dagen efter dos kan man våga lägga i 2 mg/l.
Samma med fosfat. Tillsätt max motsvarande 0,03 i fosfat värde eller 10 i fosforvärde per dygn.
Det viktigaste är att ändra långsamt så att korallerna inte chockas.

Sammanfattning

Titta på karet – djuren varje dag.
Bestäm vad som är viktigast att åtgärda.
En sak i taget.
Skynda långsamt.
Tro inte på reklam. Reklam är till för att sälja en produkt. Inte för att förbättra ditt kar. Skulle det sammanfalla är det naturligtvis bra men så är det inte alltid tyvärr.